Hjärnäpple-pristagaren: ”I Uppsala finns goda förutsättningar för innovationer”

2019-08-21

Text: Annica Hulth
Hallå där… Helena Danielson, professor i biokemi och årets mottagare av Hjärnäpplet, innovationspriset vid Uppsala universitet. I motiveringen står att du har lyckats väldigt bra med att kombinera forskning och akademiskt ledarskap med entreprenörskap och innovationer. Hur tycker du själv att det har fungerat?

Helena Danielson, professor i biokemi, är årets
mottagare av Hjärnäpplet. Foto: Mikael Wallerstedt

– Jämfört med mina internationella kolleger har vi flera fördelar. Som forskare och lärare vid ett svenskt universitet har vi både lärarundantaget och bisysslan som en möjlighet och det gör att jag faktiskt kan ägna mig åt sådana här sidoverksamheter. Det funkar inte lika bra på andra ställen, så där har vi ett försprång.

– Sedan har vi en jättestark innovationsmiljö i Uppsala, som har hjälpt mig väldigt mycket. När vi skulle starta Beactica valde vi att göra det i Uppsala istället för i Stockholm för här fick vi väldigt mycket bättre stöd. Det handlar inte primärt om pengar utan om rådgivning, kurser och experter man kan tillfråga. Så det finns bra förutsättningar vid Uppsala universitet för att koppla forskning mot innovationer.

Vad har du på gång just nu på innovationsfronten?
– Vi samarbetar med ett kinesiskt företag som vill göra innovativ forskning kring biologiska läkemedel och medicintekniska produkter. De säger själva att de behöver göra det i Sverige istället för i Kina för vi har både tankesättet och kompetensen. För oss är det jättespännande, för dels är det ett nytt område för oss och dels jobbar de på ett annat sätt än vi är vana vid. Det kopplar också mot hur vi utbildar våra studenter som behöver förstå hur det är att ta fram biologiska läkemedel.

Vad är det för läkemedel ni forskar kring?
– Det här företaget jobbar bland annat med ett musselbaserat protein som används för att behandla brännskador och ytliga sår. Vi har en del andra idéer om vad vi skulle kunna använda proteinet till och då behöver vi producera syntetiska varianter av proteinet. Det är det vi kan göra i Uppsala – vi är duktiga på ”protein engineering” och produktion av proteiner. Det är väldigt spännande.

År 2006 startade du bolaget Beactica, som utvecklat en metodplattform för effektiv identifiering och utveckling av läkemedelskandidater. Vad har du för roll i bolaget nu?
 Jag är inte operativt ansvarig som forskningschef längre, men sitter med i styrelsen och är vetenskaplig rådgivare. Företaget har nu gått från att vara ett servicebolag med specialistkompetens som hjälper större läkemedelsbolag till att fokusera på att vara ett terapibolag med egna projekt som omfattar såväl identifiering och optimering av potentiella läkemedelskandidater, som olika typer av pre-kliniska studier. Vi har ett väldigt spännande cancerprojekt där vi har identifierat ett nytt sätt att behandla en svår form av cancer i hjärnan som heter glioblastom och har kommit ganska långt i det projektet.

Hur kom det sig att du började med innovationer?
– Som professor på universitetet vill jag göra något relevant, både i undervisningen och i forskningen. Jag har samarbetat med industrin sedan jag disputerade. När forskare från Astra startade Medivir 1988 var jag en av de universitetsforskare som hjälpte till mycket initialt. Så jag såg hur det var för ett litet bolag som Medivir att utvecklas och tyckte det var jättespännande att min kompetens kunde komma till nytta även i industrin.

– Sedan när jag fick idén om Beactica tänkte jag: ”Kan man starta Medivir och få det att flyga, varför skulle man inte kunna lyckas med Beactica?” För då hade jag en förebild, jag såg att det gick att göra. Att ha ett nära samarbete mellan industri och akademi tror jag är lyckat och en väldigt bra svensk modell. Jag har sett till att alla mina doktorander fått erfarenhet av att jobba med läkemedels- eller bioteknikbolag, så de tidigt får lära sig hur det är i industrin. De flesta har landat på riktigt bra ställen.

Vad är ditt råd till andra forskare som vill jobba med innovationer?
– Lär känna folk som jobbar i industrin och ta reda på vad de har för problem, det är ett sätt. Hur kan ni samarbeta? Bygg upp samarbeten med industrin för att förstå vad som är på gång och intressant. Det är inte farligt att samarbeta med industrin, men det kan vara en fördel att göra det. Är det så att man har egna idéer som man vill utveckla så ska man ta vara på den kompetens och all den erfarenhet som finns här i Uppsala.

Intervju och text: Annica Hulth

Läs mer
Danielson labb – Helena Danielsons forskargrupp

Fler nyheter

Hjärnäpple-pristagaren: ”I Uppsala finns goda förutsättningar för innovationer”

2019-08-21

Text: Annica Hulth
Hallå där… Helena Danielson, professor i biokemi och årets mottagare av Hjärnäpplet, innovationspriset vid Uppsala universitet. I motiveringen står att du har lyckats väldigt bra med att kombinera forskning och akademiskt ledarskap med entreprenörskap och innovationer. Hur tycker du själv att det har fungerat?

Helena Danielson, professor i biokemi, är årets
mottagare av Hjärnäpplet. Foto: Mikael Wallerstedt

– Jämfört med mina internationella kolleger har vi flera fördelar. Som forskare och lärare vid ett svenskt universitet har vi både lärarundantaget och bisysslan som en möjlighet och det gör att jag faktiskt kan ägna mig åt sådana här sidoverksamheter. Det funkar inte lika bra på andra ställen, så där har vi ett försprång.

– Sedan har vi en jättestark innovationsmiljö i Uppsala, som har hjälpt mig väldigt mycket. När vi skulle starta Beactica valde vi att göra det i Uppsala istället för i Stockholm för här fick vi väldigt mycket bättre stöd. Det handlar inte primärt om pengar utan om rådgivning, kurser och experter man kan tillfråga. Så det finns bra förutsättningar vid Uppsala universitet för att koppla forskning mot innovationer.

Vad har du på gång just nu på innovationsfronten?
– Vi samarbetar med ett kinesiskt företag som vill göra innovativ forskning kring biologiska läkemedel och medicintekniska produkter. De säger själva att de behöver göra det i Sverige istället för i Kina för vi har både tankesättet och kompetensen. För oss är det jättespännande, för dels är det ett nytt område för oss och dels jobbar de på ett annat sätt än vi är vana vid. Det kopplar också mot hur vi utbildar våra studenter som behöver förstå hur det är att ta fram biologiska läkemedel.

Vad är det för läkemedel ni forskar kring?
– Det här företaget jobbar bland annat med ett musselbaserat protein som används för att behandla brännskador och ytliga sår. Vi har en del andra idéer om vad vi skulle kunna använda proteinet till och då behöver vi producera syntetiska varianter av proteinet. Det är det vi kan göra i Uppsala – vi är duktiga på ”protein engineering” och produktion av proteiner. Det är väldigt spännande.

År 2006 startade du bolaget Beactica, som utvecklat en metodplattform för effektiv identifiering och utveckling av läkemedelskandidater. Vad har du för roll i bolaget nu?
 Jag är inte operativt ansvarig som forskningschef längre, men sitter med i styrelsen och är vetenskaplig rådgivare. Företaget har nu gått från att vara ett servicebolag med specialistkompetens som hjälper större läkemedelsbolag till att fokusera på att vara ett terapibolag med egna projekt som omfattar såväl identifiering och optimering av potentiella läkemedelskandidater, som olika typer av pre-kliniska studier. Vi har ett väldigt spännande cancerprojekt där vi har identifierat ett nytt sätt att behandla en svår form av cancer i hjärnan som heter glioblastom och har kommit ganska långt i det projektet.

Hur kom det sig att du började med innovationer?
– Som professor på universitetet vill jag göra något relevant, både i undervisningen och i forskningen. Jag har samarbetat med industrin sedan jag disputerade. När forskare från Astra startade Medivir 1988 var jag en av de universitetsforskare som hjälpte till mycket initialt. Så jag såg hur det var för ett litet bolag som Medivir att utvecklas och tyckte det var jättespännande att min kompetens kunde komma till nytta även i industrin.

– Sedan när jag fick idén om Beactica tänkte jag: ”Kan man starta Medivir och få det att flyga, varför skulle man inte kunna lyckas med Beactica?” För då hade jag en förebild, jag såg att det gick att göra. Att ha ett nära samarbete mellan industri och akademi tror jag är lyckat och en väldigt bra svensk modell. Jag har sett till att alla mina doktorander fått erfarenhet av att jobba med läkemedels- eller bioteknikbolag, så de tidigt får lära sig hur det är i industrin. De flesta har landat på riktigt bra ställen.

Vad är ditt råd till andra forskare som vill jobba med innovationer?
– Lär känna folk som jobbar i industrin och ta reda på vad de har för problem, det är ett sätt. Hur kan ni samarbeta? Bygg upp samarbeten med industrin för att förstå vad som är på gång och intressant. Det är inte farligt att samarbeta med industrin, men det kan vara en fördel att göra det. Är det så att man har egna idéer som man vill utveckla så ska man ta vara på den kompetens och all den erfarenhet som finns här i Uppsala.

Intervju och text: Annica Hulth

Läs mer
Danielson labb – Helena Danielsons forskargrupp