Lars Fredrik Svanberg

Lars Fredrik Svanberg (13 maj 1805 – 16 juli 1878) var en svensk kemist och mineralog. Han blev student vid Uppsala universitet år 1819 och sökte sig sedan vidare för att studera bergvetenskap i Falun. 1850 utnämndes han till Vetenskapsakademiens kemist för att efterträda Jöns Jacob Berzelius. Tre år senare, 1853, erhöll han en professur i allmän kemi vid Uppsala universitet som han innehade i över 20 år, fram till att han pensionerades år 1874. Under Svanberg blomstrade studierna i kemi i Uppsala och många yngre kemister från hans laboratorium kom sedan att besätta stora delar av Sveriges professurer inom denna vetenskap.

Svanberg är även känd för att ha arbetat på Jöns Jacob Berzelius laboratorium mellan 1833-1835. Berzelius är en av de ryktbaraste svenska forskarna någonsin, bara Carl von Linné anses ha stått över honom. Hans värdefullaste verk är arbetet över de bestämda kemiska proportionerna, det vill säga införandet av atomteorin i kemi, samt hans upptäckt av grundämnena kisel, selen, cerium och torium. Svanberg var en högt värderad lärjunge och vän till Berzelius och det testamente som han lade i Svanbergs händer, nämligen att fortsätta de kritiska återberättelser om vetenskapliga framsteg, vittnar om detta.