Vätelagring

Vissa typer av material kan absorbera och lagra stora mängder väte reversibelt vid normala tryck och temperaturer. Dessa material har tillämpningar inom energilagring: i batterier eller vätgastankar för bränslecellsdrivna motorer. Forskningen om vätelagring är fokuserad på att hitta nya material som kan lagra stora mängder väte och studera dessa föreningar med avseende på kristallstruktur, reversibilitet, kinetiska och termodynamiska egenskaper etc. Denna forskning sker i samarbete med olika internationellt erkända forskargrupper i Europa.

Från vänster: 1. Energicykeln för väte. 2. kristallstrukturen för ScMg2Ga2.
3. högtemperatursyntes inuti en sluten tantaltub. 

Vi arbetar med nya bulkmaterial, främst skandium - eller magnesium-baserade legeringar och föreningar. Vårt grundläggande mål är att hitta ett material som kan lagra stora mängder väte vid 10-40˚C och ett jämviktstryck på 1-10 bar. Till exempel har det visats att genom att legera skandium med magnesium och aluminium, är det möjligt att sänka vätedesorptionstemperaturen av ren skandiumhydrid med nästan 500˚C. Denna metod kallas brukar destabilisering och används ofta i metallhydridmaterial. Vår forskning bedrivs i en tvärvetenskaplig miljö i samarbete med andra forskargrupper vid Ångströmlaboratoriet. Exempel är tunnfilmsstudier av väteabsorberande material (Prof. B. Hjörvarsson, Inst. för fysik och astronomi) och teoretiska förutsägelser av reaktionsmekanismer med DFT beräkningar (Prof. O. Eriksson, Inst. för fysik och astronomi).

Är du intresserad av att veta mer kontakta Martin Sahlberg.

Senast uppdaterad: 2021-05-31