Presentation av inriktningar

För en mycket kort presentation av några utav våra ämnen och kemi-inriktningar, se nedan. För att få en bättre uppfattning om respektive område så rekommenderar vi att du inhämtar mer information från våra forskningsidor

Analytisk kemi

Forskningsverksamheten präglas av praktiskt experimentellt arbete i laboratorier samt forskning som baseras på teoretiska beräkningar. Analytisk kemi utgår från aktuella analysproblem och behandlar teorier och experiment som behövs för att lösa dessa. Till ämnet hör utveckling av nya och förbättrade principer, metoder och tekniker för den svagaste länken i analytiska frågeställningar. 

Biokemi

Biokemin syftar till förståelse av biologiska system på molekylär nivå. De komponenter och strukturer som förekommer i levande organismer och kartläggning och karaktärisering av interaktionerna mellan olika molekyler för att klarlägga deras funktioner. Biokemin är grundläggande för förståelsen av livsprocesserna på molekylär nivå och har stor betydelse för biologin och de sk. livsvetenskaperna. Ämnet har många praktiska tillämpningar inom bl.a. medicin och bioteknik. Biokemisk forskning bygger i stor utsträckning på kunskaper och metoder från analytisk, fysikalisk och organisk kemi, vilket ger ämnet en tydlig kemisk grund som är gemensam med andra kemiska ämnesområden. Kunskaper och metoder från matematikens, fysikens, mikrobiologins, genetikens, strukturbiologins och cellbiologins områden är också av betydelse för studier i biokemi på forskarnivå.

Fysikalisk kemi

Fysikalisk kemi är en av kemins huvudgrenar, och använder fysik, framförallt termodynamik och kvantmekanik, för att förklara och studera kemiska fenomen på molekylnivå. Exempelvis är förändringar i temperatur, tryck och volym hos ett system, samt det arbete och den värmeöverföring som utförs av eller på systemet är kopplade till växelverkan på atom- och molekylnivå. Modern fysikalisk kemi står på en stadig grund av fysik. Viktiga forskningsområden är bland annat kemisk termodynamik, reaktionskinetik, kvantkemi, elektrokemi, aggregationstillståndens kemi,ytkemi, kolloidkemi och spektroskopi. 

Oorganisk kemi

Den oorganiska kemin behandlar oorganiska substansers kemiska sammansättning, uppbyggnad, reaktivitet och egenskaper. Oorganisk kemi är ett omfattande ämnesområde med ett stort antal tillämpningar inom alltifrån svensk industri till miljöområdet, bl.a. elektronik, skärverktyg, specialstål, hårdmetall, solceller, batterier, bränsleceller, katalysatorer, korrosionsskydd och sensorer.

Polymerkemi

Polymerkemi behandlar makromolekylers syntes, struktur och egenskaper. Ämnet har gränsytor till organisk kemi, bioorganisk kemi, fysikalisk kemi och materialvetenskap och behandlar användningsområden från plastmaterial och målarfärg till avancerad informationsteknologi och medicin. På Ångströmlaboratoriet i Uppsala studeras speciellt polymerer avpassade för användning i människokroppen. 

Organisk kemi

Inom organisk kemi studeras alla aspekter av kolföreningars kemi, från reaktioners hastighet och specificitet och sambanden mellan molekylstruktur och egenskaper till syntes av organiska ämnen med önskade fysikaliska, kemiska eller biologiska egenskaper och applikationer där organiska föreningar och metoder används inom angränsande områden. Ämnet har stark anknytning till övriga grenar av kemin, till grundläggande materialforskning och till livsvetenskaperna. 

Teoretisk kemi 

Teoretisk kemi (kvantkemi) är läran om den inre strukturen och dynamiken hos atomära och molekylära system formulerad och beräknad på kvantteorins grundvalar. Teoretisk kemisk fysik, beräkningskemi och teoretisk atom- och molekylfysik är närliggande benämningar som avspeglar väsentliga delar av verksamheten. Inom kvantkemin intar elektronstrukturberäkningar en central roll. Molekylers struktur och egenskaper beräknas med hjälp av kraftfulla datorer och avancerade beräkningsprogram.